Sverige har mycket goda möjligheter till att bli klimatmodell för andra länder. Vi ligger redan bland de lägsta i utsläpp/capita i västvärlden och en bit under genomsnittet för hela planeten. Vi har goda naturliga resurser, högteknologisk kompetens och bland de mest strikta miljörestriktionerna i världen. Inte minst så har Sverige en mycket miljömedveten befolkning som bryr sig om klimatet och är generellt positivt inställd till klimatsmarta alternativ.

Symbolpolitik är en vanlig politisk term som beskriver dyra insatser som gör liten till ingen skillnad för klimatet. Insatser som sker inom Sveriges gränser blir gärna symbolpolitiska därför att det är dyrare att göra utsläppsminskningar här och skillnaderna de gör globalt blir minimala, då Sverige är ett så litet land. Därmed hamnar Sverige i ett svårt dilemma. Vi kan göra betydligt mer för att minska utsläppen genom att göra insatser i andra länder och använda vår högteknologiska kompetens för att utveckla teknik, men vi symboliserar mer genom att minska våra utsläpp inom rikets gränser.

Balansgången är mycket svår. Alltför stora uppoffringar är inte bra, för det är inte en känsla av uppoffring vi vill sända ut till andra länder. Samtidigt går det inte att förneka det egoistiska och otillräckliga i inställningen att endast göra det som är ekonomiskt gynnsamt.

Recommended Posts